Pepparkakshuset - Carin Gerhardsen

Vintern har kommit till Stockholm och så har även en seriemördare.

Ett flertal bestialiska mord genomförs och kommisarie Sjöberg står mållös och handfallen inför de fruktansvärda händelserna.

Tillsammans med sina kollegor vid Hammarbypolisen tvingas de finna samband och bevis för att få tag på mördaren som härjar i Mellansverige. Allt för att inte ännu ett offer ska falla till marken.
Vad är det egentligen som formar en mördare?

Pepparkakshuset är Carin Gerhardsens debutroman inom deckargenren och jag tycker att hon lyckas bra. Boken är väldigt brutal och vi får följa med mördaren i dennes så kallade dagbok samtidigt som vi får följa polisarbetet med kommisarie Sjöberg i spetsen.

Boken är väldigt lättsam och med sina dryga 300 sidor så är den lättgenomkomlig.

Är man känslig så är detta kanske inte en bok att rekommendera då den som sagt är väldigt brutal men däremot så är det helt klart en nyttig bok att läsa.

Som vanligt ger jag även denna boken ett högt betyg. Det var längesedan jag inte läste en bra bok när jag tänker efter, men författareliten är helt klart på topp nu.

Är relativt säker på att det kommer komma en fortsättning på den här boken, då den ska komma att ingå i den så kallade Hammarbyserien.

Gerhardsen håller helt klart på att skriva sig ett namn bland de stora svenska deckarförfattarna.

Read it!

Är det någon där? - Marian Keyes

Ännu en underbart härlig bok av Marian Keyes. Fullkomligt älskar hennes böcker.

Är det någon där? handlar om Anna, en av Walsh-systrarna.

Anna är en 30-plusare som lever ett felfritt liv i New York med ett arbete att döda för och en make som är få förunnat. Men så en dag vänds hennes perfekta tillvaro upp och ner när hon och hennes make råkar ut för en bilolycka som får förödande konsekvenser för Annas liv...

Marian Keyes, en helt underbar författare och trots att boken är en tegelsten på över 500 sidor så tar det inte lång tid att ta sig igenom den. Hon skriver med en sådan värme och närvaro och jag kan inte annat än att ännu en gång jämföra henne och den svenska författaren Kajsa Ingemarsson.

Gillar ni Kajsa Ingemarsson gillar ni Marian Keyes och tvärtom. Det är ett faktum!

Hoppar in på en tredjeplats på min topplista! Missa inte den!

En sorts kärlek - Ray Kluun

Jag kan inte säga annat än så många andra. Det här är en utav de mest självutlämnande och starkaste böcker jag har läst.
En sorts kärlek handlar om det lyckliga paret Sten och Carmen van Diepen som tillsammans har dottern Luna. Både deras förhållande och omgivning är idyllisk och deras liv leker när de en dag får reda på att Carmen har fått bröstcancer.
Deras bekymmerlösa vardag byts ut mot ständiga sjukhusbesök, sömnlösa nätter och en ständig oro att inte längre få leva.
På dagarna är Sten den stöttande och förstående maken men på nätterna förvandlas han till ett otroget svin som ständigt träffar nya kvinnor bakom Carmens rygg.
När Sten sedan får veta att Carmen är döende lovar han henne att inte träffa några fler kvinnor än just henne, under den lilla tid hon har kvar. Hur ser kärlek ut och hur ska en äkta make vara?

Man förstår ju direkt när man läser boken att detta inte är en sådan bok med ett lyckligt slut.
Som jag tidigare skrev så undrar jag om inte detta är den starkaste boken som någonsin har skrivits. Att vara så ärlig om sig själv och erkänna alla sina fel och brister på ett sådant utlämnande sätt har jag aldrig tidigare varit med om och då har jag läst många böcker.

Först ville jag inte läsa den på grund utav att jag nog gärna vänder bort blicken från sådana böcker. Jag vågar inte läsa om sådana hemska sjukdomar som cancer. Jag vill inte ta det till hjärtat och jag vill inte fälla några tårar. I alla kommentarer jag har läst om boken så har man skrivit "tårarna strömmar", "jag kunde inte hålla tårarna tillbaka" och så vidare så tänkte jag att jag ska banne mig inte gråta. Jag klarade mig ifrån det ända till jag kom till de sista kapitlen, då gick det bara inte att hålla emot mer. Jag fullkomligt stortjöt och mitt hjärta kändes som att det gick i tusen bitar. Det kändes så nära, som att det hände mig själv. Även den okänsliga kommer att fälla tårar!
Läs den, den hoppar direkt in på min förstaplats!

Lyckans hjul - Kajsa Ingemarsson

Tre grannar - Tre kvinnor - Tre öden.
I den lilla idylliska staden Sävesta bor de tre kvinnorna Miriam, Nina och Ellinor.

De är tre kvinnor i olika åldrar och i olika skeden i livet.

Miriam lever ett lugnt och tryggt liv som hemmafru.

Nina är frisör och frånskild och lever tillsammans med sin 16-åriga son Mattias.

Ellinor är nybliven mamma och har bytt det hektiska livet på en känd advokatbyrå i Uppsala mot mammaledighet i Sävesta då hennes man fått ett bra jobberbjudande på ett av stadens största stoltheter, Forsvik.

Tillvaron i Sävesta är händelselös men så en dag flyttar en mystisk kvinna in i det tomma huset bredvid Miriam. Kvinnan verkar ha mycket konstiga vanor vilket får de tre kvinnorna att sluta sig samman.

En dag lägger Ellinor märke till att det har blivit allför stilla och tyst i Miriams hus och när hon bestämmer sig för att knacka på visar det sig att Miriams man Frank har lämnat henne för en annan kvinna. Tillsammans försöker Ellinor och Nina stötta Miriam som blivit deprimerad och bara känner att hon vill gå under. Vad är hon utan sin man som hon har levt ihop med i 36 år?

Den nya grannen Janina får nu en avgörande roll för de tre kvinnorna då de gör varsitt besök hos henne. Kanske en resa kan bli en viktig vändpunkt för var och en av kvinnorna som kan ge de tillfälle att tänka över vad de egentligen vill med sina liv?

Jag skulle faktiskt vilja jämföra Kajsa Ingemarsson med den mycket stora irländska och internationella författaren Marian Keyes. Hon skriver riktigt härliga böcker om alldeles vanliga människor och jag beundrar verkligen Kajsa för att hon kan göra den vanligaste vardagen intressant för läsaren. Här är det inga utfyllningar med onödigt plotter utan boken är mycket välskriven och intressant rätt igenom. Att handligen dessutom är okomplicerad gör den mycket bekväm att läsa. Detta är en bok av slappna av till men även att känna igen sig i.

Helt klart en glädjespridare och en girlpower-bok.

Kan inte annat än att rekommendera den!

Sommardöden, av Mons Kallentoft

Det är den varmaste sommaren någonsin i Linköping men det hindrar inte en skräckinjagande mördare och våldtäksman att härja runt i staden.
Tidigt en morgon hittas en ung flicka våldtagen och blodig i en park och detta är bara början på förödelsen och mördaren som flera unga flickor i Linköping drabbas av.
Den våldtagna flickan minns ingenting av händelsen och därför tvingas kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke gräva fram ledtrådar som egentligen inte finns.
Drömmen om en härlig sommar är som bortblåst och förvandlas istället till en fruktansvärd mardröm.

Sommardöden är andra boken av Mons Kallentoft ur en fristående serie där första boken heter Midvinterblod.
En bok som berör ända in i hjärtat och som präglas av stor kärlek och det djupaste hatet.
Kallentoft är mycket skicklig och har en väldigt bred skrivkunskap. Boken har allt en deckare ska ha plus lite till för att nå ut till en bredare målgrupp.
Även ni som inte är särskilt förtjusta i deckare a la Leif GW Persson
borde ge Mons Kallentoft en chans för han skriver som sagt lite bredare
och skildrar mer än bara polisarbete. Han kan konsten att beskriva människans
utsatthet och förtvivlan.
Den slinker in på en välförtjänst 2:a-plats på min topplista.
Helt klart läsvärd!

Mysrysare

Vilket väder, nu kommer sommaren på allvar... tjaa, i någon/några veckor i alla fall. Man får passa på att njuta när man kan.

Tagit det väldigt lugnt idag och jag skyller på värmen. Hunnit läsa ut skräckrysaren Låt den rätte komma in och jag kan säga att jag är riktigt nöjd med den. När man hör att böcker handlar om vampyrer så tänker man direkt science fiction men jag kan säga att den här boken är långt ifrån science fiction och fantasy.

Boken har en parallell handling och skildrar flera olika människor liv, mestadels den allra minsta människan i samhället om man nu får säga så. Samhället har gjort de chanslösa.

Bland annat får man lära känna den tolvåriga pojken Oscar som ständigt mobbas i skolan och han har inga riktiga vänner. Men så en dag utanför hans lägenhet träffar han en ung tjej han aldrig tidigare sett, Eli. Det visar sig att allt inte riktigt är som det ska med Eli och dessutom börjar det hända underliga saker i stockholmsförorten Blackeberg. Folk försvinner spårlöst och lik hittas tömda på blod.

En riktig rysare och man sitter ständigt och spänner sig för att vara beredd på det värsta.

Bokens författare heter John Ajvide Lindqvist och filmatiserades även 2008.

Read it!

Segling och Carolina

Min pojkvän står och stryker sin skjorta i morgonfrilla, en t-shirt och kalsonger. Det ser riktigt gulligt ut och jag tror att det är dagens syn. Det har jag aldrig sett tidigare.

Idag ska jag ut och segla. Jäklar vad jag ser framemot det för det är något som jag aldrig tidigare har gjort, visst har jag åkt båt men aldrig seglat. Hoppas inte att det gungar för mycket för då vet jag en som kommer ligga över babord och spy. Ingen mening med att ta en sjösjuketablett heller för en sådan kan ju förstöra en hel dag. Man blir ju så trött och hängig av dem och vi ska bara segla i typ två timmar. Jag får helt enkelt stå ut med att må lite illa.

Får förbereda mig med en stadig frukost.

Nu kommer kommentarerna av boken Ego Girl och som ni säkert alla förstår så är det Carolina Gynnings självbiografi. I den berättar hon om sitt vilda liv som modell, om sin tid i Big Brother-huset, sina stormiga och många förhållanden och hur hon jobbat sig upp till den fantastiskt framgångsrika människa som hon är idag.

Boken är otroligt ärlig och rak och hon chockar en varje gång då hon berättar om sina upplevelser innan sitt kändisskap i Sverige. Så otroligt mycket den kvinnan har gjort och varit med om trots att hon är så pass ung som hon är.

Själv kan jag inte känna igen mig något i Carolina Gynnings personlighet men jag har helt klart fått bättre förståelse för folk som är som henne. Folk som tar mycket plats helt enkelt.

Jag kan ärligt säga att jag inte varit så förtjust i Carolina Gynning innan jag läste den här boken då jag som säkert många andra uppfattade henne som en "blond bimbo med stora silikonbröst" men det var verkligen smart av henne att skriva en bok så att man fick lära känna den riktiga Carolina.

Dragen man sett henne göra som att plocka bort alla sina extensions och plocka bort silikoninläggen har säkert många bara sätt som ett tecken på uppmärksamhet men det enda hon ville var ju att bli accepterad. Fan vad hemskt egentligen att folk inte kan acceptera varandra som de är. Det är ju helt fruktansvärt! Jag tycker det är så synd också att hon nu tvingas att stänga ner sin blogg på grund av omogna, avundsjuka människor som inte kan acceptera att andra är annorlunda än just de själva. Har man bara en bild i huvudet över hur en människa ska vara då eller vad fasen har man för problem? Näe, det är helt sjukt att man ens kan ta sig ord i mun innan man vet något om situationen. Då har man ingen stolthet kvar när man börjar klanka ner på andra människor som man inte känner.

För att inte förglömma så är ju Carolina även en fantastisk konstnär och hade jag haft pengar hade hennes konst helt klart fått hänga hemma hos mig.

Jag säger bara, YOU GO GIRL!

Nog för mig!

Puss<3