tisdag 1 december 2009

Att finna sig själv

Idag är en sådan där tråkig dag som jag ibland brukar skriva om. Det är grått, det är mörkt och det finns inget att göra. Dagen rinner bara ur händerna på dig och när du sedan går och lägger dig ikväll kommer du känna att du inte gjort någon nytta alls. Kanske måste det finnas sådana dagar men jag klarar inte riktigt av det här med att bara gå runt i myskläder hela dagen och slappa. Under tiden jag gick i skolan så hade jag gärna sådana dagar, gärna hela helger. Nu känns det dock som att livet bara rinner iväg.
Kommer ni ihåg hur sakta man tyckte att tiden gick när man var liten? Hur dagarna riktigt segade sig fram.
Jag tror att efter man gått ut gymnasiet och ska börja jobba börjar tiden gå i en rasande fart. Varför förstår jag inte och lär väl aldrig göra heller. Det bara är så.
Barn säger: Mamma, varför går tiden så sakta?
Vuxna säger: Gud, vad tiden går fort!

Ibland känns det som att man inte kommer hinna med att leva livet för att något har satt en på flashing forward. Jag är så rädd för att missa saker. Jag är så rädd för att inte hinna uppleva allt jag vill.
Vad vill jag egentligen?
Inte den blekaste aning och jag behöver kanske inte veta det ännu. Pressen att finna sin plats i samhället tror jag att många känner och det är inte det enklaste. Kanske ska man inte bara ha en plats i samhället utan två, eller tre eller rentav en massa platser?
Min kamp om att finna mig själv tog inte slut efter gymnasiet som jag trodde utan den kommer att fortsätta. Man kan aldrig säga när eller hur man finner sig själv. Det är något som bara händer och det när man minst anar det.
Vet jag vad jag kommer göra om 1 år, 2 år eller 10 år? Svaret är nej och kanske vill jag inte veta det ännu. Jag vill leva i nuet, leva just nu! Det är ett sjuhelsikes vardagsproblem som jag vet att många delar med mig. Man längtar så mycket till något som ska hända om 1 vecka, 1 månad att man inte ser allt det andra roliga som händer runt omkring en.

Man ska ta vara på sitt liv, men hur?
Vad är ett liv egentligen för mig?
Det är verkligen saker att fundera på!

1 kommentar:

Karin Holmér sa...

Ett bra inlägg!

Varje dag har sina problem, så därför ska man inte grubbla över gårdagen eller oroa sig för morgondagen, för det är tillräckligt med problem per dag ändå! Utan man ska leva här & nu som du säger!

Jag tror att dom närmsta åren efter gymnasiet händer det som allra mest i ens liv. Det gäller att ta reda på "vem är jag, vad vill jag & vad står jag för?". Finna tryggheten i sig själv.

Jobb & framtid kan oroa en hel del, men allting löser sig alltid.
Jag tror du kommer klara det fint. Lev ut varje dag & njut av livet du har!

Kram