Det är galet... vad jag saknar!

Åh, jag är så dålig på att inte bli besviken. Jag visste ju att det kanske inte skulle bli något av det. Men jag har ju saknat honom så himla mycket och haft så stora förhoppningar om att han skulle komma. Varför kan det aldrig bara bli som man vill? Kan inte livet bara flytta på utan problem ett litet tag? Tycker faktiskt att jag borde vara värd det.
Nu vet jag inte vad jag ska göra i helgen, blev lite ledsen i ögat faktiskt. Saknaden är så enorm och att inte kunna ses när man vill börjar bli fruktansvärt. Det har gått 2 år nu. Ska man behöva stå ut 1-2 år till? Jag vill bara ta mitt pick och pack och flytta ner till dig ibland. Men det går ju inte, det funkar ju inte så i verkligheten. För det första måste man ha jobb, för det andra måste man ha någonstans att bo som inte kostar skjortan och för det tredje så ska man ha råd att leva. Allt handlar om pengar som ni ser i detta pengafixerade samhälle och just nu finns det inga pengar. Det är för jävligt.

ÅHH! Jag orkar inte...